Hallå, Hola, Howdy. Jag är tillbaka. Igen.
Som ni säkert har märkt så har jag varit borta under en period. Det har berott på att jag faktiskt har levt ett liv värt att skriva om. Som jag skrev i tidigare inlägg så slutade jag jobba. Och det gjorde jag. Tills det att jag fick ett meltdown, nersmältning på svenska*, och grät tills jag trodde att jag skulle spy. Jag kan inte jobba helt enkelt, samtidigt som jag heller kan jobba. Hänger ni med? Kan men kan inte. Hur som helst så börja jag jobba igen, samtidigt som plugget. Som alltid. Men det gick lättare den här gången. Jag la inte lika mycke press på mig själv. Jobbet kom inte före skolan längre, som det hade gjort under en sådan lång tid. Jag fann min balans, så som Ghandi skulle kanske säga det**. Vad mer har hänt? Jag har rest. Nu snackar jag inte om till fjärran länder så som Bali och Finland. Utan mer uppåt lander. Hemåt. Spenderade påsken i Kvikkjokk. Körde skoter och tja, underhöll mig med andra väldigt trevliga sysselsättningar. Sen hem och sen upp till Piteå över Valborg. Dansade loss på kårhuset och tja, underhöll mig med andra väldigt trevliga sysselsättningar. Allt har varit väldigt roligt ialla fall. Så de senaste månaderna har varit underbara. Fyllda med skratt, öl, vänner och pussar. Älskade vänner. Så underbara man har.

Och nu på fredag smäller det. Min efterlängtade student....


*Ironi är som en rödtröd genom mitt inlägg. Ifall ni inte har införskaffat er den ljuvliga ironin så kan man köpa den på överskottsbolaget.
*Hör och häpna, där kom ironin igen.