Tillstånd att putta mig framför ett tåg.

Är mitt liv så tråkigt och innehållslöst att jag drömmer om liv som inte existerar? Drömmer om liv som endast finns i fantasi och sago världen för att skrämma små barn att inte vandra för långt ifrån mor?
Ifall du inte kallar mig tragiskt så kan jag göra det själv. Tragisk, det är vad jag är!
Eller kanske kalla mig en hopplös drömmare (absolut inte en hopplös romantiker).
Men jag antar att det är vanligt att drömma om något som man inte kan få!
Samtidigt som att man är begaistrad av det övernaturliga, det mörka.
Varför kan inte man bara finna lugn och liv i sitt liv? Nej man ska alltid vara missnöjd. Och det är jag banne mig alltid. Vad ska jag göra? Tänker inte bli en "new-age vampyr" bara för att jag läser romantiska böcker om dem. Vet ni vad "new-age vampyr"er är? Det är vanliga människor som du och jag, Bengt och GunnBritt, som sitter i en ring (främst i England) och skär sig lite i armen och suger i varandras blod. Mums. Ifall jag blir en sådan människa så har alla på denna jord tillstånd att putta mig framför ett tåg. Lovar att jag kommer bli en sådan människa nu bara för att uppleva att bli puttad framför ett tåg.

Ifall en ande skull komma och säga att jag fick EN önskan vet jag precis vad jag skulle önska. Men än en gång, Gabriela, så finns inte andar heller. Inget finns. Bara jag och du och en helvete massa bilar.

Get a life or die trying, mitt nya motto.

Var samlade

Kommentera inlägget här (skriv namn annars publiceras ej inlägget):

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Ordet är ditt:

Trackback
RSS 2.0