Stånk o stön, visst var det så Kaliban, eller hette han kanske Kalibal....neej äh han från resan till Melonia sa hela tiden. Aldrig får han vila utan måste gå och plocka grönsaker hela tiden. PRECIS så känner jag mig. Upp och hoppa, tvätta sig, föda måste man ha och sen en mysig lite gång ner till bussen samtidigt som man lyssnar på Elliot Smith och luktar på hösten. Skynda skynda skynda ner till tunnelbanan och skynda minst lika fort upp. Vara uppmärksam under lektioner och skriva skriva flitigt. Snabb dejt med tjejvännerna som man träffar allt för sällan och sen direkt till jobbet. Hinna med lite bokläsning på tvärbanan men max 2 sidor. Jobba jobba jobba och sen hem till syster för att somna och sen så börjar allt om igen. VISST LÅTER DET KUL? Men jag klagar inte...absolut inte. Inte jag nej!


BTW. Sitter och skriver detta på jobbet. Jag vill leva, men studera först....